Love



Du tror du vet sanningen men du har ingen aning om vad som händer. Folk ler mot dig, men alla är inte äkta.
Killar säger saker men det finns bara en sak dem är ute efter. Du tror du känner honom, du är säker på att du aldrig kommer bli sårad. Men när du minst anar det kommer hans rätta jag fram. Och då står du där, helt själv, helt ensam utan kärleken som du precis hade känt. Du saknar hans närhet, vill inte visa det. Låtar, texterna allt påminner dig om honom. Men vad finns att göra? Du vet inte vad du ska göra, det ända du vill är att få känna hans läppar mot dina igen, höra hans skratt, känna lyckan inom dig. Men det ända du känner är dina tårar falla ner för dina kinder, som han tidigare smekt sin hand. Vänner sviker när du minst anar det. Vänder ryggen och går när du behöver dem. Tårarna faller, du torkar bort dem om och om igen. Killar snygga, du faller för dem. En smäll i ansiktet sen är det över. Visar sig stark, inte sårad. Du tål allt men innerst inne är du som ett glas som faller ner och väntar på att krossas, och när det väl händer har du ingenstans att ta vägen. Din hjärna fungerar inte, ditt hjärta slutar slå och där ligger du i sängen med sten istället för hjärta. Och vill aldrig mer bli kär igen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0